Jag tror att vi alla har såna här dagar, både studenter och andra. Det finns alltid saker man kan oroa sig för och många av oss, definitivt jag, måste lära oss att leva idag och inte imorgon. Jag avundas människor som kan rycka på axlarna och säga att det löser sig. För i mina ögon gör det aldrig det om man inte fixar det själv. Men på något sätt så har vi ju klarat oss under tre år så en månad till ska vi väl kunna härda ut. Och långt ifrån alla dagar är såhär. Men när dessa dagarna kommer, då är det helt enkelt jobbigt. Sjukt jobbigt.