Har haft seminarie idag. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är besviken, men samtidigt taggad, fast jag vet inte om det beror på att jag är sjukt förbannad och helt enkelt har en jävla anamma (ursäkta språk) i mig eller om jag blev peppad. Gick inte så bra som vi önskat, men samtidigt fick vi väldigt positiv kritik och pushande kommentarer av examinatorn. Det visade sig att han uppmärksammat vår ambition och förväntar sig sjukt mycket av oss. Och det kan ju tas på olika sätt, men jag väljer att ta det positivt just för att då har vi något att kämpa för och sträva mot. Att höra  att han hade förväntat sig mer sved ju, men samtidigt känns det som att resterande delar kommer vara enklare, för där har vi mer kunskap och motivation till att faktiskt kick som ass. Just teoridelen ÄR svår pga att vi aldrig fått någon riktig grund för hur vi ska göra den. Och när vi nu får besked som visar på att vi kanske inte blivit guidade i helt rätt riktning känns det ju rätt tungt.

Men det bra med mig och Jossan är att vi faller och kommer igen (för att vara lite klyschig). Vi gick med tunga steg bort och satte oss på Kristinas och köpte oss något att dricka och en kaka var, kräkte ur oss våra frustrationer och irritationer. Sen var vi uppgivna en stund för att sedan komma igen och få igång tankeverksamheten. Känns som om vi har en plan för veckan iaf och det ser lite ljusare ut men det är många frågetecken och frustrationer kvar. Kommer dock sova gott inatt för huvvet lär ju stänga av pga överhettning haha.

Tänkte avsluta detta något frustrerade inlägg med en trevlig sak. Nämligen min fantastiska pojkvän. Vi hade världens mysigaste kväll igår! När jag kom hem helt slut efter stallet hade Danne tänt ljus och dukat fint på bordet, förberett ett avsnitt Kniven mot strupen och köpt tulpaner till mig! Så himla bra är han!